Farlig verksamhet nära dig (Seveso)

För att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna för människor och miljö har EU antagit det så kallade Sevesodirektivet. Arbetet påbörjades efter en allvarlig och uppmärksammad olycka i mitten av 70-talet i staden Seveso i Italien, där dioxiner släpptes ut som förorenade 25 kvadratkilometer mark och förgiftade ett stort antal människor och djur.

I Sverige är sevesodirektivet infört genom den så kallade Sevesolagstiftningen som omfattar lag (1999:381), förordning (2015:236) och föreskrifter (MSBFS 2015:8) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Regler för Sevesoanläggningar återfinns även inom miljöbalken (1998:808), plan- och bygglagen (2010:900) samt lag (2003:778) om skydd mot olyckor.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är den centrala tillsynsmyndigheten enligt Sevesolagstiftningen. Länsstyrelserna utför operativa tillsynen och ska ta fram en tillsynsplan för berörda Sevesoverksamheter samt upprätta ett tillsynsprogram för varje verksamhet. På länsstyrelsens hemsida finns mer information om senaste tillsynsbesöken och tillsynsplaner.

Sevesolagen på Länsstyrelsen Västmanland

Två kravnivåer

Reglerna omfattar verksamheter där farliga ämnen vid ett och samma tillfälle förekommer i stora mängder. Gränsmängderna varierar för olika kemikalier, beroende på deras egenskaper. För varje kemikalie finns två olika gränsmängder som delar in verksamheterna i en lägre respektive högre kravnivå. Gränsmängderna återfinns i bilaga 1 till förordningen (SFS 2015:236). Det finns också summeringsregler för de verksamheter som hanterar stora mängder av flera olika typer av kemikalier.

Skyldigheter för verksamhetsutövare

Lagstiftningen innebär skyldigheter för såväl verksamhetsutövare som myndigheter. För verksamhetsutövarna gäller olika krav beroende på vilken kravnivå de omfattas av. De mest omfattande kraven gäller de verksamheter som ligger på den högre kravnivån.

Högre kravnivån

Verksamheten ska tillståndsprövas enligt miljöbalken
Verksamheten ska utarbeta en säkerhetsrapport. Säkerhetsrapporten ska beskriva verksamheten och dess riskbild samt vilka förebyggande och begränsande åtgärder som vidtagits för att uppnå en säker verksamhet. Säkerhetsrapporten ska innehålla uppgift om vem som har utarbetat rapporten, ett handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas (se vidare om innehållet i handlingsprogrammet nedan under lägre kravnivån), en intern plan för räddningsinsatser, en redogörelse för genomfört samråd med berörda verksamheter, underlag för kommunens plan för räddningsinsatser samt uppgifter om lager och de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma där. Verksamhetsutövaren ska se över säkerhetsrapporten regelbundet, minst vart femte år eller tidigare om det finns särskilda skäl samt uppdatera den vid behov. Säkerhetsrapporten ska alltid uppdateras efter en allvarlig kemikalieolycka vid den egna verksamheten och innan en ändring genomförs inom verksamheten som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor.
Information till allmänheten ska tas fram. Den ska finnas tillgänglig via kommunens webbplats och även lämnas ut till den allmänhet det berör.

Det är förbjudet att anlägga eller bedriva en verksamhet som hanterar farliga ämnen enligt högre kravnivån utan tillstånd enligt miljöbalken. Säkerhetsrapporten ska ingå som en del av ansökan om tillstånd enligt miljöbalken.

Lägre kravnivån

Verksamheter som hanterar farliga ämnen i mängder över den lägre kravnivån ska göra en anmälan till länsstyrelsen eller lämna motsvarande information vid tillståndsansökan.
Verksamheten ska utarbeta ett skriftligt handlingsprogram som ska skickas till länsstyrelsen. Handlingsprogrammet ska bland annat innehålla uppgifter om de mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhetsutövaren har ställt upp för att kunna hantera farorna för allvarliga kemikalieolyckor vid verksamheten. Handlingsprogrammet ska genomföras genom ett säkerhetsledningssystem. Säkerhetsledningssystemet ska i sin tur innehålla uppgifter om organisation och personal, identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor, styrning, hantering av ändringar, planering inför nödsituationer, resultatuppföljning samt granskning och uppföljning. Verksamhetsutövaren ska se över sitt handlingsprogram regelbundet, dock minst vart femte år och utöver detta uppdatera det när verksamheten gör en ändring som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor .
Verksamheten ska ta fram information till allmänheten som ska finnas tillgänglig via kommunens webbplats.

Skyldigheter för kommunen

Reglerna innebär även skyldigheter för kommunen:

Kommunen ska upprätta en plan för räddningsinsatser för verksamheter på den högre kravnivån. Planernas syfte är att minimera skador på människor och miljö genom att fungera som beslutsstöd och bidra till att viktiga åtgärder inte förbises. Planen ska förnyas minst vart tredje år, och allmänheten ska då ges möjlighet att lämna synpunkter på planen. Planen ska också övas minst vart tredje år.
Information till allmänheten från respektive Seveso-verksamhet ska finnas tillgänglig via kommunens webbplats. Denna syftar till att informera om de risker som verksamheten medför och hur allmänheten i närheten ska skydda sig om ett sådant behov finns. För verksamheter på den högre kravnivån ska informationen även skickas ut till berörda (de boende i närområdet) utan begäran, minst vart femte år. Informationsinsatsen sker på verksamhetsutövarens bekostnad.
Kommunen ska genomföra god fysisk planering som i möjligaste mån separerar Sevesoverksamheter från annan verksamhet.

Farlig verksamhet

Verksamheter som omfattas av Sevesolagstiftningen är i de flesta fall även farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor. På sidan om anläggningar med farlig verksamhet finns mer information om vilka särskilda krav som gäller för dessa anläggningar.

Dammar för utvinningsavfall

Verksamheter som har dammar för utvinningsavfall omfattas av Förordning (2013:319) om utvinningsavfall. Även för dessa ansvarar kommunen för att en kommunal plan för räddningsinsats finns.