Cookies

På denna webbplats använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer om cookies

TypeError: Cannot read property "length" from null

Spridningen av coronaviruset stor i kommunen

Enligt Region Västmanland är spridningen av covid-19 stor i Köping. Det är viktigt att vi värnar om våra riskgrupper och följer de lokala allmänna råden som Folkhälsomyndigheten beslutat om.

Translate

Use Google translate to translate the web page. Kommunen takes no responsibility for the translations.

Lyssna

Vill du lyssna på innehållet på webben? Tryck på knappen ”Börja lyssna” nedan och använd kontrollen för att pausa, stoppa eller ändra volym.

VÅRA ANDRA WEBBAR

Kontakt

Translate

Lyssna

Våra andra webbar

Så byggdes staden

Från medeltida vattugränder, en omfattande stadsbrand till Theodor Dahls utsmyckade fasader, funktionalismen och en småhusvåg. Nedan kan du läsa om vägen fram till det Köping vi ser idag, eller gå direkt till arkitekturguiden med information om flera intressanta byggnader i Köping. Du kan sortera byggnaderna efter byggnadsår eller arkitekt.

Den medeltida staden

Köping är en gammal stad. Riktigt hur gammal vet man inte, mer än att den uppstod någon gång under medeltiden. Vid Mälarens innersta vik sammanstrålade viktiga land- och vattenvägar vilket gav goda förutsättningar för handel. Namnet Köping betyder just “plats för handel”. Så småningom uppstod en fast bebyggelse. Ett stadssigill nämns första gången 1349, men det första bevarade sigillet är från 1378. Köping hade stadsrättigheter senast 1459 vilket framgår av privilegiebrevet för Hedemora. År 1474 fick Köping utökade handelsrättigheter. Under årens lopp har olika teorier framförts om Köpings storlek och betydelse under medeltiden.

Gamla stan – den äldsta stadsdelen

Köpings äldsta stadsdel är Gamla stan. Köpingsåsen var här möjlig att bebygga redan på 1100-talet. Den närmaste omgivningen låg under vatten eller bestod av obebyggbar sankmark. Eftersom det bara finns några få riktigt gamla byggnader i Köping är det gatumönstret som kan ge ledtrådar till de olika stadsdelarnas ålder. I Gamla stan har gatunätet fortfarande en tydlig medeltida prägel. Huvudgatorna, Östra Långgatan och Mullgatan, tidigare Västra Långgatan, löper parallellt med ån. Vid Skolplan och Skeppsgränd utvidgas gaturummet till små trekantiga torg. Smala tvärgående vattugränder gav åtkomst till åns vatten för de gårdar som inte hade direkt gräns mot vattendraget.

Den befästa staden

En borg, som numera vanligen benämns Köpingshus, omtalas för första gången 1375. Den förstördes 1434 av Engelbrekt och hans upprorsmän. Borgen låg vid Köpingsån inom det nuvarande bangårdsområdet. De sista resterna fraktades bort när järnvägen byggdes på 1870-talet.

Har det funnits mer än en kyrka?

Det har inte genomförts särskilt många stadsarkeologiska undersökningar i Köping och därför är det mycket som är osäkert när det gäller stadens historia. En tvistefråga är om det funnits en kyrka i Gamla stan. Det har hävdats att ett kapell som var helgat till Sankt Olov skulle legat någonstans i närheten av Prostgården, men det finns inga belägg för detta. En mängd skelettfynd vid Mullgatan och tomterna intill tyder emellertid på att det funnits en begravningsplats där.

Det är möjligt att staden aldrig bröt sig loss från landsförsamlingen utan att befolkningen istället använde landsförsamlingens kyrka, det vill säga det som nu är Köpings kyrka. De äldsta delarna i kyrkan tros vara från 1300-talet och från slutet av 1400-talet vet man med säkerhet att det var den enda kyrkan i staden, Innerstaden 1:31.

Gammal bild över Köpings Kyrka

Köpings Kyrka från söder, fotografi från Köpings museum.

Hamnen

Hamnen hade stor betydelse i Köpings stadsliv, eftersom staden fungerade som utskeppningshamn för bland annat järn från Bergslagen mot Stockholm. Den medeltida hamnen tros ha legat en bit upp längs Köpingsån, vid det som nu är den södra delen av Prostgårdens trädgård. Allt eftersom landhöjningen fortgick fick hamnen flyttas längre söderut. Under 1600-talet användes området söder om Järnvägsgatan vid Köpings museum, innersta delen av Inre hamnen, som hamn.

Historisk bild på båt med texten "Köping"

Köpings hamn, fotografi från Köpings museum.

Staden växer

Stadsbebyggelsen utvidgades från Gamla stan och norrut. Nedanför kyrkan låg marknadsplatsen som så småningom utvecklades till Stora Torget. Runt omkring uppfördes välbeställda köpmansgårdar. När en ny rådstuga skulle byggas en bit in på 1600-talet fick den placeras inne på själva torget eftersom all centralt belägen tomtmark i staden var utnyttjad.

Prästgärdet doneras till staden

Prästgärdet var det obebyggda området öster om ån som hörde till prostgården. Efter begäran av stadens borgmästare och råd donerades det till staden av drottning Kristina år 1641. Ett villkor för donationen var att bebyggelsen ordnades ”planmässigt” i rutnätsindelade kvarter. En ny bro, Stora bron, byggdes över ån och Stora Gatan, ursprungligen Stora Sträckegatan, anlades mellan Arbogatullen vid nuvarande Sveavägen och Västeråstullen. Tullstugan låg vid norra delen av Stora Gatan, väster om gångtunneln under Torggatan och fanns kvar till 1913.

Gamla vägen eller Allmänningsgränd, motsvaras av nuvarande Trädgårdsgatan, fanns sedan tidigare och ger en avvikelse i det rätvinkliga kvartersmönstret.

De allra äldsta byggnaderna

De allra äldsta bevarade byggnaderna i Köping är förutom kyrkan några källare i Gamla stan som anses vara från senmedeltiden. En finns under ett av uthusen vid Prostgården. En stadsbrand på 1540-talet ödelade stora delar av den medeltida träbebyggelsen.

Någon genuin 1600-talsbebyggelse finns inte kvar i Köping, men vid renoveringen av museibyggnaderna fann man tegelväggar som anses ha ingått i ett våg- och tullhus som uppförts vid den dåvarande hamnen under början av 1600-talet. Prostgården, där huvudbyggnadens äldsta del är från början av 1600-talet, utgör den äldsta och mest välbevarade trähusbebyggelsen, Gylfe 1.

De äldsta kartorna

År 1635 fanns 173 gårdar i Köping. Då upprättades en gårdsförteckning och en fullständig uppmätning av gårdstomterna genomfördes. Den äldsta bevarade kartan är från 1732 men den är sammanställd av äldre kartor som upprättades 1685. Kartan visar bara gårdstomterna, som nu uppgick till 214 stycken, samt ett fåtal viktiga byggnader; kyrkan med klockstapel, rådstugan med salubodslängor på torget och fattiggården väster om kyrkan.

Bebyggelsen på östra sidan av ån sträckte sig till Västeråstullen i öster och i jämnhöjd med Prostgården i söder. Det fanns också en gata med gårdar på var sida som följde ån norrut, motsvarande gamla Jämmertunagatan, det vill säga området där den nuvarande Tunadalsparkeringen ligger.

Gammal karta över Köping

År 1782 genomfördes en ny numrering av stadens gårdar. En karta över all stadsbebyggelse upprättades 1876-1879. Den visar en tät och gyttrig bebyggelse med boningshus mot gatan och en mängd byggnader för olika ändamål på gårdarna, verkstäder, djurstallar och förvaringsutrymmen men även bostäder.

Trästaden Köping

Köping var fram till slutet av 1800-talet en stad som till största delen var byggd av trä. Träbyggnaderna fick inte vara högre än två våningar. Rådhuset på torget var ett timmerhus med säteritak och klockstapel. Flera byggnader vid torget hade samma typ av tak som rådhuset och var troligen också uppförda under 1600-talet.

Gammalt flygfoto över centrum

Flygbild över centrum

Köping som industristad

Av avgörande betydelse för Köpings utveckling blev grundandet av Köpings Mekaniska Verkstad 1856. För etableringen valdes två obebyggda tomter vid Glasgatan, kverteret Vanahem och Valhall, på grund av närheten till Köpingsån, som fick stor betydelse som kraftkälla.

Flygfoto över KMV

Flygfoto över Köpings Mekaniska Verkstad

Verkstaden växte snabbt och utvecklades till stadens största arbetsplats. Det medförde också en livlig byggnadsverksamhet i området. De första industribyggnaderna uppfördes i en speciell ”gjuthusteknik” där kalkbruk göts i en träform som fick bli kvar som armering. Senare byggnader är uppförda i tegel.

I närheten uppfördes även flera bostadshus för arbetarna och tjänstemännen vid verkstaden.

Industriell verksamhet i mindre skala hade också etablerats längre upp längs Köpingsån på Tunadalsområdet. Vid Kölstaån, ungefär vid Ågärdsgatan, låg Tunafors kvarn.

Järnvägarna

Planerna på utbyggnad av en järnväg mellan Stockholm och Göteborg var den viktigaste anledningen till att Otto Hallström valde Köping som lokaliseringsort för sin verkstad. Järnvägen blev visserligen försenad, men i mitten av 1870-talet kunde Stockholm – Westerås –Bergslagens järnväg, SWB, invigas. Tio år tidigare hade Köping – Uttersbergs järnväg, KUJ, tagits i bruk.

Nya samhällsbehov

Det har funnits skolor i Köping sedan början av 1600-talet. Pedagogien i Gamla stan uppfördes som frivillig stadsskola och stod klar 1841, Gåsen 3 och 4. Det var det allra första huset i gjuthusteknik i Köping. Under 1800-talet uppfördes också flickskolan, nuvarande Karlbergsgården, byggd 1868. Tunaskolan, Immanuel 5, var folkskola för Jämmertuna socken och Sankt Olovsskolan, Innerstaden 1:30. var stadens folkskola, uppförda 1886. Båda byggnaderna har byggts till under 1900-talet.

Under 1860-talet tillkom också den första lasarettsbyggnaden, numera riven, vid Karlbergsskogen.

Det gamla rådhuset hade tjänat ut och ersattes av ett nytt, invigt 1877, Dana 10. Efter rivningen av det gamla rådhuset återfick Stora Torget sin funktion som marknads- och samlingsplats.

Planering och byggande under 1880-talet

Införandet av byggnadsstadgan 1874 hade stor betydelse för städerna. Byggnadsnämnder inrättades i varje stad och stadsplaner skulle upprättas över befintlig och tillkommande bebyggelse. Köpings första stadsplan enligt de nya anvisningarna var färdig 1884. Den stora faran i trästäderna var elden. Esplanader, det vill säga breda trädplanterade gator lanserades som stadsbyggnadselement för att hindra brandspridning. Avsikten med Esplanaden i Köping var att den skulle fortsätta på andra sidan ån rakt över Prostgården. Befintlig bebyggelse i Gamla stan skulle alltså rivas.

Bild på husfasad

Tingshuset, Kvarteret Skandia.

Under 1880-talet var byggnadsverksamheten livligast på östra sidan av ån. Vid Stora Gatan, Glasgatan och Esplanaden tillkom ett antal nya stora stenhus med klassiskt inspirerade fasader. Inga av dessa finns numera kvar. Stadsingenjören E F Hultgren ritade flera av byggnaderna. Kvar från hans produktion finns numera endast den äldsta delen av Sankt Olovsskolan samt ett par mindre bostadshus vid Mullgatan i Gamla stan.

Stadsbranden 1889

En av gårdarna vid Stora Torget var apoteket, ett tvåvåningshus i trä som Carl Wilhelm Scheele lät bygga på 1780-talet. Byggnaden ansågs i slutet av 1800-talet vara uttjänt och den då verksamme apotekaren G E Arbman beslutade att riva den på våren 1889. Han avsåg att på samma plats uppföra ett stenhus i två våningar, utformat efter tidens senaste mode och ritat av en ung arkitekt i Stockholm, Theodor Dahl, Kvarteret Disa 2.

Den 4 juli 1889 utbröt en eldsvåda som utplånade nästan all bebyggelse i området mellan Gamla stan i söder, Köpingsån i öster och kyrkan och torget i norr. Tidigt på morgonen hade det också brunnit i staden. Ett tjuvbromsande tåg hade orsakat en relativt omfattande brand nere vid järnvägen där bland annat lagerlokaler som innehöll leveransklara produkter från Köpings Mekaniska Verkstad förstördes. På en gård nära Stora Torget bodde en pojke som hette Malakias. Han hade inte fått tillåtelse att gå och titta på branden vid järnvägen och i förtreten tände han egen liten brasa. Elden fick fäste i gårdsbyggnaderna och i den kraftiga vinden spred den sig snabbt till närliggande gårdar. Katastrofen var ett faktum. Elden kunde hejdas före Rådhuset tack vare de öppna ytorna på torget och den avrivna apotekstomten. Några enstaka byggnader klarade sig med smärre skador, bland annat Basargården vid Östra Långgatan och Köpings-Postens hus vid Västra Långgatan, som båda var stenhus.

Återuppbyggnaden – Theodor Dahls byggnader

Det dröjde inte lång tid efter branden innan återuppbyggnaden kom igång. Som första åtgärd ändrades stadsplanen. Nu fanns möjlighet att räta upp gatunätet och utvidga Stora Torget. De första husen som uppfördes efter branden var det redan planerade Apotekshuset med tillhörande gårdshus. Därefter bebyggdes hörntomterna vid korsningen Stora Gatan – Östra Långgatan.

Under 1890-talet följde fler byggnader, framför allt längs Östra Långgatan. De flesta husen ritades av arkitekten Theodor Dahl, som nu hade bosatt sig i Köping. Husen byggdes i tegel i 2 eller 3 våningar och betydligt högre än de gamla trähusen. Dahls hus kännetecknas av rikt dekorerade fasader i puts och tegel. De uppskattades mycket av Köpingsborna. Husen ansågs också vara väl planerade och innehålla trivsamma bostäder.

Fotografi på hus av Theodor Dahl.

Edda 11, ritad av Theodor Dahl.

Förutom bostadshus ritade Dahl industribyggnader åt Köpings Mekaniska Verkstad och andra uppdragsgivare, olika byggnader åt Köpings – Uttersbergs järnväg, frikyrkobyggnader samt tingshus i Köping, Västerås, Kolbäck och Lindesberg. Allt genomfördes under några intensiva år mellan 1889 till 1897, då han avled, endast 39 år gammal.

1900-talets början

Andra arkitekter fick ta vid efter Dahl. Några byggnader uppfördes som rena kopior av Dahls hus, till exempel Halldorfska huset, Edda 11, byggt åren 1901-1902.

Tomterna längs södra sidan av Stora Torget, kvarteren Edda och Drotten, bebyggdes senare än Östra Långgatan. De fick stå obebyggda flera år in på det nya århundradet. Södra Kyrkogatan, motsvaras nu av Torggatan, breddades genom schaktningar i åsen.

Flygfoto över stora torget i Köping

Längs Västra Långgatan uppfördes en rad större byggnader under de första åren på 1900-talet. De flesta är numera rivna.

Nya stadsplaneideal

I början av 1900-talet influerades stadsplaneringen i Sverige av nya idéer från Europa. Rutnätsstaden ansågs föråldrad vilket ledde till att ett mer levande stadsplanemönster eftersträvades. Den främste företrädaren för dessa idéer var stadsingenjören i Stockholm, P O Hallman, som anlitades av en rad städer. Köpings nya stadsplan blev klar 1905. Ett utmärkande drag var placeringen av offentliga byggnader i framträdande lägen. Karlbergsskolans äldsta del i Esplanadens fond är ett sådant exempel. I övrigt kom inte Hallmans stadsplaner att prägla stadsbebyggelsen i någon större utsträckning eftersom byggnadsverksamheten i Köping liksom i övriga landet var av liten omfattning under åren kring första världskriget. När byggandet kom igång igen hade idealen anpassats till nya förutsättningar.

Jugend, nationalromantik och tjugotalsklassicism

På tomten i hörnet Södra Kyrkogatan - Västra Långgatan uppfördes 1902-1903 det nya Godtemplarhuset, Drotten 6, ritat av den kände Stockholmsarkitekten Ernst Stenhammar, bror till kompositören Vilhelm Stenhammar. Byggnaden utformades som en vasaborg med bastanta trapptorn vid éntren. Ernst Stenhammar har också ritat Elverksbyggnaden, Gautiod 15 och Komministergården, Balder 8.

Jugendstilen slog igenom i Europa under 1900-talets första årtionde. Stilen kännetecknas av mjuka former och dekorationer som gärna anknöt till växtriket med blomrankor och annat. Jugendstilen har dock inte präglat Köping i någon högre grad. Det mest typiska jugendhuset var sannolikt det gamla Stadshotellet i kv. Drotten, ritat av
Stockholmsarkitekterna Fritz Ulrich och E. Hallqvist, vilket revs 1987. Ett annat hus med lätt jugendprägel är Borgmästargården, Yngve 5, som Albin Brag ritat.

Bild på Stadshotellet i Köping

Stadshotellet i Köping som vykort.

Köpings Mekaniska Verkstad lät uppföra en påkostad direktörsbostad, Åke 9, i engelsk cottage-stil med korsvirkespartier, unik bland Köpings villor. Även denna byggnad ritades av Albin Brag.

Fastigheten Brandalsund, Grönsiskan 37, i Gamla stan har en märklig historia. Byggnaderna stod ursprungligen på ett gods i Ytterjärna socken i Södermanland. När ägaren lät uppföra nya stenbyggnader köptes de befintliga träbyggnaderna av grosshandlaren Bellinder som lät montera ned och frakta dem till Köping, där de efter vissa ändringar återuppfördes 1918.

Västeråsarkitekten Erik Hahr hade flera uppdrag i Köping. Erik Hahr var verksam under en lång period och var bl a stadsarkitekt i Västerås, där han ritade många byggnader. Den första byggnaden i Köping var gravkapellet på Nya kyrkogården, Byjorden 1:3, uppfört år 1900. Erik Hahr återkom till Köping för Karlbergsskolans första del 1907-1910, Läroverket 2, och Hantverksföreningens hus, Edda 12, ursprungligen uppfört som bostadshus åt grosshandlaren Bellinder 1912-1913. Båda byggnaderna är utförda i utpräglad nationalromantisk stil med hög takresning, rena eller slammade tegelmurytor och spröjsade fönster.

Erik Hahr svarade också för den stora ombyggnaden av Rådhuset, Dana 10, 1925-1926. Under 1920-talet var intresset för antiken på nytt stort. Rådhuset fick en tydligare klassisk prägel genom en ny entrédel, krönt av ett triangelfält där de grekiska templen varit förebild.

En liten träbyggnad i enkel nationalromantisk stil är IP-paviljongen, Macksta 1:2, som uppfördes vid Köpings idrottsplats 1918-1919 och ritades av Sven Branau.

Gamla Sparbanksbyggnaden vid Stora torget, Brage 7, är Köpings mest utpräglade byggnad i tjugotalsklassicism, uppförd för Köpings Sparbank och invigd 1930. Arkitekt var John Åkerlund. Han hade bland annat hämtat inspiration från påkostade bankbyggnader i Stockholm.

Funktionalismen

Funktionalismen fick sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930 och dess ideal spreds snabbt över landet. Rutnätsstaden med sina slutna kvarter efterträddes av ett öppet byggnadssätt som skulle ge ljusare, luftigare och mera hälsosamma bostäder. Nyheter i form av moderna kök med elspis, badrum och vattentoaletter introducerades. Nu ansågs fasadutsmyckningar med antika ornament förlegat och gammalmodigt, och det hände att dekorationerna på äldre fastigheter togs bort helt och hållet, som till exempel på Frode 3. Rena ytor och framhävande av funktionen eftersträvades.

Köping fick år 1937 en ny stadsarkitekt, Nils Hansson. Förutom sina myndighetsuppgifter ritade han även många byggnader under de 30 år han var verksam i staden, framför allt ett stort antal bostadshus men också flera skolor och andra byggnader. Utmärkande för Hanssons byggnader är att de är väl genomarbetade med goda proportioner och en stor omsorg om material och detaljer.

Flygfoto över bostadsområde

Flygfoto över Marieberg/Byjorden från söder.

Byggnadsfirman Anders Diös hade byggt det nya mejeriet i Köping 1923 och återkom till staden 1937 för en tillbyggnad av anläggningen. Det blev starten på en lång verksamhet i Köping som innefattade bostadshus och andra projekt. Nils Hansson ritade bland annat bostadsrättsföreningarna Beckasinen, Bele 21 och Sigrun, Sigrun 3, som Diös uppförde. Under 1930-talet etablerade sig Hugo Arnerud som byggmästare i staden. Det första bostadshuset han lät uppföra var Sveahuset, Drotten 7. HSB uppförde sin första bostadsrättsförening vid Västra Långgatan. Ett flertal andra bostadsrättsföreningar, HSB, Riksbyggen, privata, har sedan dess byggts i olika stadsdelar. Bostadskooperationen hade under dessa år egna arkitektkontor i Stockholm som ritade byggnader runt om i landet.

Den stora utbyggnaden börjar

Under 1930-talet startade på allvar stadens expansion över tidigare obebyggda områden. Först togs Byjordens jordbruksmark i anspråk. Nästa utbyggnadsområde blev Nyckelberget som påbörjades i mitten av 1940-talet. Samtidigt som ett stort antal hyreshus uppfördes, pågick även ett livligt småstugebyggande på Byjorden, Nyckelberget, Östanås, vid Folkets Park och på Marieberg.

Under dessa årtionden etablerades även de industrier som i så hög grad har satt sin prägel på Köping. Djuphamnen anlades på Köpingsåns södra sida och industrier som Salpeterverken, idag Yara, och Skånska Cement, idag Nordkalk etablerades i området. Volvo köpte Köpings Mekaniska Verkstad 1942 och byggde så småningom en ny anläggning för tillverkning av komponenter väster om Arbogavägen.

Femtiotalets byggnader

Byggandet under 1950-talet präglas av traditionell teknik och för det mesta en god kvalitet. Förutom Nils Hanssons byggnader kan nämnas SEBs bankbyggnad, hörnet Stora gatan - Västra Långgatan, Fjolner 5, av Gunnar Wejke och Kjell Ödeen, och David Helldéns telestation vid Hökartorget, Nifelhem 7, båda från 1950-talets första år, och Sankt Olovsgården, Balder 14, som ritades av Bengt Romare, invigd 1959. Den första fastigheten för varuhuset EPA vid Stora gatan, Njord 7, som ritades av Sven Ahlbom i Västerås är ett väl genomarbetat affärs- och bostadshus.

Den nya fabriksanläggningen för Hästens Sängkläder AB vid Nya Hamnvägen, Styrmannen 1, tillhör den numera världsberömde arkitekten Ralph Erskines första verk i Sverige, klar 1950. Byggnaderna har de för hans tidiga produktion så karaktäristiska tunna välvda betongtaken. När det i mitten av 1990-talet var aktuellt med en tillbyggnad av anläggningen anlitade företaget på nytt Ralph Erskine som arkitekt.

Fotografi över Hästens fabrik vid Nya Hamnvägen.

Hästens fabriksanläggning vid Nya Hamnvägen i Köping.

Centrumomvandling, stora bostadskvarter och offentliga byggnader

Från 1950-talets smäckra konstruktioner gick utvecklingen under 1960- och 1970-talet mot större, mer kompakta och likartade byggnader, ibland i elementbyggnadsteknik. Den äldre bebyggelsen i centrum var sliten och otidsenlig. Några statliga lån för upprustning fanns inte utan nybyggnad var ett mera ekonomiskt alternativ. Många äldre byggnader revs och istället uppfördes bland annat det nya Domusvaruhuset, Commercefastigheten och nya bostadshus vid Stora gatan - Sveavägen.

På Skogsborgsområdet och vid Lasarettet uppfördes höghus i 8-9 våningar. De största projekten i ytterområdena var kvarteren Nygård och Skogsbrynet, två stora enheter i västra delen av Köping. I det centralt liggande Tunadalsområdet revs egnahemsbebyggelsen från seklets början och ersattes av en grupp massiva punkthus. Den offentliga sektorn expanderade kraftigt under dessa år. Sjukvården byggdes ut vilket innebar stora satsningar vid lasarettet. En helt ny gymnasieskola, Ullviskolan, Gymnasiet 1, ersatte läroverket i Karlbergsskolan i början av 1970-talet. I utbyggnadsområdena tillkom flera nya låg- och mellanstadieskolor.

Flygfoto över tunadal.

Flygfoto över Tunadal 2019.

Småhusvågen

Genom statliga satsningar på bostäder bland annat genom gynnsamma lånevillkor blev det möjligt för många familjer att skaffa ett nybyggt småhus. Under 1970- och 1980-talet tillkom ett stort antal villaområden, i norr på Vidhem, Johannisdal och Östanås och i väster på Ullvi backar och vid Kristinelunds sportfält.

Flygbild över södra krillan

Flygbild över Södra krillan

Förutsättningarna för bostadsfinansieringen ändrades radikalt i början av 1990-talet vilket fick till följd att bostadsbyggandet i stort sett upphörde, både när det gällde småhus och flerbostadshus.

Moderna byggnader

Det är vanligen svårast att se kvaliteterna i den bebyggelse som inte är alldeles ny utan börjar uppfattas som ”omodern”. Att en del av de moderna materialen inte är särskilt motståndskraftiga mot tidens tand gör också att byggnaderna snabbt tappar sin fräschör.

Några nyare byggnader som väckt uppskattning är Erskines tillbyggnad för Hästens Sängar AB, Styrmannen 1 och tillbyggnaden av badhuset, Läroverket 2. Hästens har också uppfört en butiksbyggnad vid Ringvägen. Nattetid är fasaden upplyst inifrån.

Bild på Hästens butik

Hästens runda butik med genomskinlig fasad.

Nya trender

En ny företeelse är de ”koncept”-byggnader som uppförs av affärskedjor och som avsiktligt ges en så likartad utformning som möjligt, inte bara i Sverige utan även i andra länder. I Köping har vi en McDonalds-restaurang, MAX-restaurang och en Lidl-butik som byggts efter dessa förutsättningar.

Kontakt för den här sidan:

Senast uppdaterad: 02 november 2020