Cookies

På denna webbplats använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer om cookies

Translate

Use Google translate to translate the web page. Kommunen takes no responsibility for the translations.

Lyssna

Vill du lyssna på innehållet på webben? Tryck på knappen ”Börja lyssna” nedan och använd kontrollen för att pausa, stoppa eller ändra volym.

VÅRA ANDRA WEBBAR

Kontakt

Translate

Lyssna

Våra andra webbar
DU ÄR HÄR
  • Startsida
  • [2020-05-13] Samarbete, specialkunskap och skyddskläder: läs om vårdpersonalen som arbetar nära smittan

Samarbete, specialkunskap och skyddskläder: läs om vårdpersonalen som arbetar nära smittan

13 maj 2020

För en dryg månad sedan kom det första bekräftade fallet av covid-19 inom Vård & Omsorg. När man har dagligt behov av stöd och hjälp går det inte att självisolera sig, utan någon måste hela tiden komma nära. Möt några av de osjälviska personer som arbetat med smittade i våra verksamheter. Hos dem verkar inte finnas någon tveksamhet, utan istället en trygghet som är grundad i gott samarbete och lång erfarenhet inom vården.

Britt-Marie Hjelmberg och Helena Pettersson arbetar på ett av kommunens korttidsboenden och blev två av alla de som arbetat nära smittan den senaste tiden. Trots det uttrycker de ingen tveksamhet och ingen oro.

– Det är vårt jobb, säger Britt-Marie med bestämdhet.

Hon menar att smitta ingår när man arbetar med äldre. Det är bara det att i vanliga fall kan det röra sig om magsjuka eller vanlig influensa, medan det nu rör sig om en ganska outforskad sjukdom som man kan bli allvarligt sjuk av, om man har otur.

Hon blev dessutom själv sjuk, men vet inte var hon fick smittan. Och när hon var hemma tänkte hon mest bara på att bli frisk, eftersom hon kände att de äldre behövde henne.

Det är verkligen en speciell typ av osjälviskhet som man möter när man intervjuar undersköterskor.

Britt-Marie Hjelmberg och Helena Pettersson

Anmälde sig frivilligt

Som Anne-Marie Ågren, som ingår i den grupp undersköterskor som frivilligt anmälde sig till att arbeta på en speciell avdelning som inrättades för att vårda smittade. Det så kallade covid-teamet för särskilt boende* (det finns även ett team med frivilliga som arbetar mot smittade i hemtjänsten).

– Jag tänkte att ”blir jag sjuk så blir jag sjuk”, säger hon med engagemang. Jag ville hjälpa till. Ge något till den som blivit smittad.

Jag intervjuar Britt-Marie och Helena, och covid-teamet vid två olika tillfällen. Men likheterna i det de berättar är slående.

– Man kan lika lätt bli smittad på ICA, säger Helena. Men här skyddar vi oss så mycket det bara går.

– Jag känner mig säkrare i att jobba med konstaterat smittade, säger Maymon Abdi som ingår i covid-teamet.

Hon menar på samma sak: när man arbetar nära smittan har man full skyddsutrustning och tydliga, inarbetade rutiner. Det är på så sätt osäkrare att röra sig fritt i samhället.

Skyddsutrustning, stöd från chefen och fungerande rutiner framgångsfaktorer

För skyddsutrustning har inte saknats, även om det varit en kamp att få tag i stundvis (läs mer om det i slutet av den här artikeln).

– Det var svårt med utrustning i början, säger Sara Åström som också ingår i covid-teamet. Vi fick bland annat använda regnrockar. Men det som varit så bra är att gehöret från chefen hela tiden funnits, och det ger en trygghet.

Britt-Marie och Helena har en liknande berättelse.

– ­Vi har haft bra stöd från vår chef som hela tiden hjälpt till att få hem det vi behöver, säger de.

– Det har inte fattats material här, fortsätter de.

Vilket varit skönt, särskilt som det i media kommit många berättelser om kommuner och äldreboenden där det inte funnits tillgång till skydd.

Utöver skyddsutrustning behövs rutiner som fungerar, så att utrustningen används rätt även de dagar då det är många vikarier inne. Och det tycker de har funnits på deras avdelning. Exempelvis har riskbedömningen för varje individ suttit på dörren till vårdtagarens lägenhet. Riskbedömningen har en lista där det är ikryssat vad man ska ha på sig för skyddsutrustning innan man går in. Det är svårt att göra fel då.

Fungerande rutiner är något som covid-teamet också arbetat in tillsammans. Det finns en stor trygghet i att var och en vet hur man gör i varje given situation: Var byter vi om? Hur städar vi? Hur sköter vi tvätten? Och att veta att man kan lita på att alla gör likadant.

Många friskförklarade

Den här specialkunskapen som kommer av att arbeta nära smittade är något som äldreomsorgschef Sassa Carlström vill ta vara på.

– Jag vill verkligen inte tappa er kompetens, och funderar över om ni framöver exempelvis kan arbeta med att handleda andra i hur man arbetar med smittskydd, berättar hon för covid-teamet.

– Men det är jätteviktigt för mig att det fortsätter att bygga på frivillighet.

Att man försöker hitta ett nytt arbetssätt beror på ett kärt problem: just nu finns inte så många smittade i verksamheterna att ett helt team behövs i omvårdnad. Men det kan så klart ändras snabbt.

Även Britt-Marie och Helenas avdelning har blivit av med smittan. Många av de äldre blev bara lindrigt drabbade, och flera tillfrisknade, vilket bevisar att det inte måste innebära en dödsdom att bli smittad – även om du tillhör gruppen ”äldre äldre”**.


_________________

*Alla de som ingått i covid-teamet för särskilt boende är: Tova Strand, Anna-Lena Eriksson, Susanne Christensen, Farhija Ahmed, Maymon Abdi, Antero Hagert, Anne-Marie Ågren, Christopher Lestander, Sara Åström och Helena Wickman.

**Vi kan inte skriva om enskilda individers berättelser på grund av sekretess, men den som är prenumerant kan till exempel läsa 96-åriga Siris berättelse på Bärgslagsbladets webb:

Länk till artikeln


Permitteringen blev en lyckträff för Vård & Omsorg

Sofie Skeppstedt

Permittering på grund av corona låter ju inte som något positivt. Men för vård- och omsorgsförvaltningen har det inneburit att man kunnat anställa en viktig resurs.

Sofie Skeppstedt arbetar i vanliga fall som projektledare inom logistik på Volvo, men är sedan 23 april anställd inom Vård & Omsorg för att styra upp inköp och logistik kring skyddsmaterial. Sofie har dessutom läst en kurs i vårdlogistik, och arbetat med materialstyrning – att se till att material kommer hem i tid. På så sätt är rollen inom förvaltningen en perfekt mix av hennes tidigare erfarenheter.

Förvaltningsledningen menar att det har varit en ständig kamp för att få in material sedan pandemin startade, men att man aldrig saknat material för de behov som funnits.

– ­Just nu är det grönt i nästan alla mina kolumner, säger Sofie Skeppstedt.

Hon syftar på sin planering där hon listat hur mycket skyddsmaterial det behöver finnas hemma utifrån både de basala behoven och de utökade behoven vid konstaterade fall av covid-19.

Sedan Sofie börjat har lagren kunnat fyllas på, beräknas bättre och ett centrallager har inrättats för att smidigare kunna distribuera materialet. Och här är viktigt att ha koll, eftersom den beräknade åtgången snabbt kan öka om fler skulle bli smittade.

Under veckan fick förvaltningen äntligen hem CE-märkta visir som kan desinfekteras och användas igen många gånger. I och med det ser man också fram emot att höja skyddsnivån ytterligare ett steg genom att all personal kan börja ha visir även i förebyggande syfte.