Cookies

På denna webbplats använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer om cookies

Translate

Use Google translate to translate the web page. Kommunen takes no responsibility for the translations.

Lyssna

Vill du lyssna på innehållet på webben? Tryck på knappen ”Börja lyssna” nedan och använd kontrollen för att pausa, stoppa eller ändra volym.

VÅRA ANDRA WEBBAR

Kontakt

Translate

Lyssna

Våra andra webbar
DU ÄR HÄR
  • Startsida
  • [2019-12-16] Åsa ligger bakom prisvinnande miljöprojekt med hoppfulla kaniner

Åsa ligger bakom prisvinnande miljöprojekt med hoppfulla kaniner

16 december 2019

Åsa Heljeberg med klass 5 på Munktorpsskolan.

Tack vare små tygkaniner har Munktorp- och Elundskolan väckt intresse och engagemang kring miljöfrågor och återbruk. Bakom det prisvinnande projektet står Åsa Heljeberg, lärare i slöjd och bild på skolorna. ”Det är ett långsiktigt projekt, jag tänker satsa på det tills jag går i pension”, säger hon.

Med bara en veckas mellanrum i höstas vann Åsa Heljeberg två priser för sitt miljöarbete på Munktorps- och Elundskolan: Guldäpplet från Vafab Miljö och ett hederspris från Länsstyrelsen i Västmanland.

Men Åsas projekt har redan funnits i sex år. Allt började med att hon såg en dokumentär om textilindustrin och fick en dröm natten därpå.

- I drömmen drog en kanin i mitt täcke; flera kaniner berättade sedan för mig att ingen lyssnar på dem och att någon måste göra något för att förbättra läget på den här planeten, säger Åsa Heljeberg och fortsätter:

- När jag vaknade såg jag sju kaniner i en klunga, det kändes som att de hade en konferens. Verkligheten mötte drömmen och det kändes som att det betydde något. När jag kom till jobbet sydde jag en prototyp – den första Hope-kaninen.

Åsa Heljeberg med klass 5 på Munktorpsskolan, som gjorde sina kaniner för ungefär ett halvår sedan.

Åsa Heljeberg med klass 5 på Munktorpsskolan, som gjorde sina kaniner för ungefär ett halvår sedan.

Sedan dess har Åsa låtit alla elever på Munktorps- och Elundskolan sy egna Hope-kaniner.

Hope står för hopp om framtiden; alla kaniner görs av återbrukat tyg och eleverna får skriva berättelser om kaninerna.

När kaninerna är färdiga uppmärksammas de genom utställningar innan eleverna tar med den hem för att berätta för familj och vänner om kaninen och hur den kom till.

- Allt i kaninerna utom tråden är återbrukat. Jag får numera tyger både från företag och privatpersoner. Det tyg som blir över vid skapandet av kaninerna lägger vi i en tunna och kallar det för kaninmaten. Den blir fyllning i framtida kaniner, säger Åsa Heljeberg.

Kaninerna behöver lagas med jämna mellanrum, till exempel efter kontakt med närgångna hundar.

Kaninerna behöver lagas med jämna mellanrum, till exempel efter kontakt med närgångna hundar.

Förutom återbrukstanken vill hon genom Hope-kaninerna också uppmuntra eleverna till att göra något som ingen gjort tidigare, det vill säga en helt egen kanin - eller för den delen en annan typ av varelse.

- Den behöver inte se ut som en kanin. Rasen är Hope men de får sedan egna namn.

För Åsa Heljeberg är det också viktigt att eleverna får ett verktyg för att göra något bra.

- Och vi jobbar förstås efter läroplanen – de lär sig hantverkstekniker och det står även att vi ska jobba med återbruk i slöjden.

Calle Sundins Hope-kanin, som föreställer roboten R2D2 från Star Wars.

Calle Sundins Hope-kanin.

Åsa Heljeberg märker att kaninerna får stor betydelse för många av eleverna.

Det är fascinerande, eleverna i klass 5 tog hem kaninerna för ett halvår sedan och många har dem kvar. Kaninen betyder mer för dem än ett vanligt gosedjur. De gör något för att det inte ska gå åt skogen för vår planet.

 

Två av eleverna som har gjort Hope-kaniner är Calle Sundin och Isabelle Westergren, båda 11 år.

- Färgerna är inspirerade av min klubb – en islandshästförening. Den är med på tävlingar och första gången kom jag på en väldigt bra placering, säger Isabelle.

- Jag har hela mitt liv tittat på Star Wars och har alltid gillat R2D2 mest, så jag gjorde en kopia av roboten i tyget, säger Calle Sundin.

Isabelle Westergren och Kalle Sundin har sitt varsin Hope-kanin. Kalle har sin hemma, han håller i läraren Åsas gammel-Hope - den första av alla återbrukskaniner.

Isabelle Westergren och Calle Sundin har sitt varsin Hope-kanin. Kalle har sin hemma, han håller i läraren Åsas gammel-Hope - den första av alla återbrukskaniner.

Kaninerna blir också ett enkelt och tydligt redskap för att påminna andra om att återbruka saker.

- Du kan använda simpla grejer till att förbättra miljön, säger Isabella och fortsätter:

- Det är jätteviktigt för oss barn att försöka förändra saker för att försöka få en bättre miljö. Men egentligen är det inte vi barn som ska förändra saker, det är de vuxna som ska ta hand om det.

Calle Sundin fyller i:

- Just nu – men när vi blir vuxna ska vi ta hand om det.